Bara 6 år att råda över tid och rum

Jag inser att det här är något av ett lyxproblem. Men denna hösten har jag fått en riktig ahaupplevelse.

Som egenföretagare har jag förmånen att själv bestämma mina arbetstider. (På gott och ont: mindre arbete betyder oftast mindre inkomster alternativt att behöva jobba ikapp på kvällar och helger).

Hittills har barnen därför kunnat börja på dagis klockan nio. Det har inneburit lugna, makliga morgnar med utrymme för såväl morgontidning som klädtrots och lek.

Kommer då skolstarten. Inskolningsveckan på fritids passerar lugnt förbi. Likaså uppropet. Sedan kallduschen: Vaddå, ska han börja klockan åtta varje morgon? Glöm bara att jag går upp en timma tidigare, en halvtimma, max! Vi får bli lite effektivare helt enkelt. Lillasyrran får hänga på och äta frukost på dagis. Det är slutet på en era, och jag hade inte fattat det förrän nu.

Tänker också på den familj på barnens dagis som packade sina väskor och drog till Thailand i ett år, hela bunten. Medan de kunde. Jag säger inte att jag vill flytta till Thailand. Men det är en viss känsla att veta att man kan, i teorin.

Fram till skolstarten är det också lättare att flytta, byta jobb och stad. Om man nu vill det. Det är en ganska stor milstolpe, skulle jag vilja säga.

Njuuut, om du har möjlighet, över den relativa friheten innan skolstarten!