4 storlekar utan klädspar

Kläder och storlekar är ett intressant kapitel. Det är roligt att se paniken i en morfars ögon när han irrar omkring inne på Polarn och Pyret och försöker hitta något som passar till barnbarnet. Hon är ju så liten. Kanske... kanske 90. Eller 74. Eller något.

Jag hade länge någon slags inställning att barnet skulle växa i kläderna. Jag fick så många fina, fina kläder till första barnet i 62 och 74 och swisch så var det en stor 86:a som låg på skötbordet. Bättre köpa lite för stort så man kan ha favvosarna ett bra tag tänkte mamman.

Så hade vi det ett tag. 98 hängde och slängde men blev snart perfekt, 104 likaså. Sedan hände något. Barnet blev vildare och vildare och hålen på knäna började dyka upp likt svampar om hösten. Hååååål, förfasade sig mamman. Mitt barn skall inte ha håååååål i kläderna. Så jeansen slängdes - och de innan de ens blivit lagom till vildbasaren.

Så fortsatte det. Byxor slets upp, skjortor blev till trasor, fråga mig inte vad han gjorde (jo, en gång såg jag hur han bromsade sparkcykeln på dagis med det jeansklädda knät och underbenet, då fattade jag lite...). Jag omprövade min syn på hål på byxknän (det är inte alls trashigt utan mer lite boho-chict...) och slutade köpa för stora kläder.

För min stora kille började bromsa-med-knät-perioden runt 116 och slutade vid 134. Fyra storlekar. När jag tittar i klädspararlådan nu när lillebrorsan blivit en 116-kille finns det inget där. Inte en endaste liten socka!