Vad var det bästa som hände idag? frågade jag sexåringen i gårkväll.
– Jo ... det var när jag och lillasyrran gungade tillsammans på däckgungan. Hon satt ner och jag stod upp och tog fart åt båda!
Stolta killen. Nu kan han äntligen ta fart själv. Sex år av puttande har kommit till en ända.
Jag medger att jag kanske inte hoppat av förtjusning varje gång barnen har rusat mot gungställningen och tittat förväntansfullt på mig. Jag kan komma på saker jag tycker är roligare. Men jag ska tänka på det här när jag puttar dottern.
– Högre mamma, högre! kommer hon att skrika, i kanske två år till.
Och skratta så hon kiknar varje gång hon far iväg.
* Såhär kom jag fram till sifffran: Det börjar ju så fort de kan sitta själva, säg vid ett halvår. Det vanligaste verkar vara att blir bra på att ta fart själva vid fem sex år. (Fast det finns också treåringar som knäckt koden, har jag sett... )
Hur gamla var dina barn när de lärde sig ta fart själva?
Har du något gungminne du vill dela med dig av?
Inlägg
Gunggungegung... Av någon anledning sjöng (sjunger) jag alltid när jag gungar barn. Så lärde sig de två äldsta vid späd ålder godingar som "Samborombon en liten by förutan gata..." och "Rönnerdal han skuttar...". Det blir lättare att avsluta gungningen då: okej, vi tar en Samborombon till, sedan går vi hem. /jeanette
SvaraRaderaÅ, en naturlig avslutning, härligt! Jag brukar sjunga Jujja och Tomas Wieslanders "Gunga lite grann". Passar ju fintfint på alla sätt och vis. UTOM det att den liksom går i loop och ALDRIG tar slut. Samborombon, säger du ...?
SvaraRaderaAgge sjöng Samborombon - ALLA verserna, även den med "och en hacienda som är förfärligt stooor" - på X2000 vid tre års ålder och underhöll en hel vagn mellan Katrineholm och Stockholm. Det gungade ju lite där med... /Jea.
SvaraRadera