Ibland är det lite kämpigt det där med att behöva hålla i handen. Särskilt när man ska ratta en full kundvagn på sluttande underlag med andra handen och samtidigt hålla fast ett uthämtat paket mellan armen och kroppen. Och handväskan långsamt hasar ner från axeln. Allt medan bilar kör förbi på en halvmeters avstånd.
Hålla handen har olika funktioner. I början har det mer karaktären av liv och död. Då är ett fast grepp nödvändigt så fort du går på en trottoar, för annars susar barnet plötsligt ut i gatan. Kanske. Senare, när de blir lite mer förutsägbara, är det mer ett praktiskt sätt att gå tillsammans, så barnet hänger med åt rätt håll i svängarna. Och så är det förstås mysigt. Med den där lilla människan, med sin lilla hand, som så gärna vill hålla i min.
Pratade med tonåringen om när allt det här slutar. Kom fram till att i sjuårsåldern händer det något, när man blir skolbarn på riktigt. Med tiden blir det ofta helt otänkbart att få hålla handen längre.
Säg att de börjar gå vid ett års ålder, då har du sex år på dig.
Tycker du att siffran stämmer? Hur var det för dig?
Klicka på rubriken och kommentera!
Inlägg
OK, jag kanske tog i lite i underkant. Vad bra att det är längre än så!
SvaraRaderaHär kommer de underbara svar jag fick på facebook, på frågan:
FÅR MAN HÅLLA HANDEN MER ÄN SEX ÅR?
"Inte särskilt ofta och inte lika självklart men man blev lika varm i hjärtat varje gång."
"Ja!!! Min åtta och ett halvt-åring tar gärna min hand när jag följer honom till skolan på morgnarna."
"Säg inte att jag sagt det men en 10-åring kan lätt ta ens hand. En ömhetsbetygelse, som en kram, som säger: Det är du och jag för alltid. Ett litet tag till."
"Nä, schhhh, lovar att inte säga något om du inte berättar att även fotbollstokiga, luftpruttande killar med jeanshäng ibland vill hålla handen. Nästa gång skall jag tänka precis som du skrev. Att det är han och jag för alltid. Ett tag till."