Det kräver en viss teknik att äta med ett barn i knät. Man får ju sitta en kroppsvidd längre bort från bordet än vanligt. Vilket innebär att tomatsåsen får färdas en betydligt längre sträcka innan den i bästa fall träffar munnen. En plötslig rörelse från den lilla plutten, och du önskar att du inte haft ljusa brallor den dagen.
Ofta ingår det också viss matning i det här upplägget. Och torkning. Säkert även andra moment som jag glömt. Däremot har jag starka, upprepade minnen av att någon försöker lyfta bort min tallrik för att alla andra ätit färdigt – när jag knappt hunnit halvvägs. (Det brukade de få ångra ...)
Just nu är dottern tre år och kryper ofta upp i mitt knät bara för att det är mysigt. Och upplevelsen är ömsesidig. Sexårige sonen går också att lyfta upp i knät, men jag märker att det är en tidsfråga hur länge han kommer tycka det är ok. Det är en konstig känsla: Vaddå, redan!?
När upphör denna möjlighet? Vid skolstart?
Kanske är det här lite besläktat med handhållningen?
När tyckte du det tog slut? Hur minns du knätiden? Klicka på rubriken och kommentera!
Inlägg
Vill också påminna om det där som händer när barnet sitter i knät och vill gosa. Dvs mat/snor/icke-identifierat kladd hamnar på vänster axel. Kolla alltid vänster axel!
SvaraRaderaSitter skolbarn i knät längre? frågade jag på facebook. Här är svaren!
SvaraRadera"Trötta, sjuka, frusna eller ledsna skolbarn sitter gärna i knät."
Sofia: "Mhm, ännu en gång var jag alltför pessimistisk.
Jag tänker att dels finns det värdighetsaspekten: Barn tycker att de är för stora efter ett tag. Men de kan förstås göra undantag när de KÄNNER sig små. Sedan finns den där aspekten när de ÄR för stora, rent fysiskt, så att det liksom blir fånigt (i alla fall för en mindre mamma) att ha dem i knät. Kan man sätta högstadiet som någon sorts definitiv bortre gräns, då?"
"Högstadiet....ja det stämmer nog, då sätter man sig hellre riktigt nära och lägger armen om istället."
"Hade min 16-åring kunnat sitta i knät hade hon gjort det, nu får hon nöja sig med att ligga med huvet i mitt knä : )"
Sofia: "Å, det finns hopp även bortom högstadiet. Underbart!"
"Ja, jag vill verkligen avliva myten om Den vedervärdiga tonåringen."
"Skolbarn sitter gärna i knät. Inget att oroa sig för."