572 tvättar med mörka strumpor

Vanlig tvätt sorteras ur torktumlaren vid behov. Den mörka 40-graderstvätten sorteras när man är i psykisk balans och har en stor kaffe nära till hands.

Det beror på de mörka strumporna. I ett par eller fyra år har pojkbarn fina strumpor med dinosaurier på, eller ränder i rött och blått. Det är lätt. Antingen finns det två av varje strumpsort och då åker de ned i lådan, eller så finns det bara en. I det senare fallet kanske man väntar ett par tvättar på att makan skall komma fram från under soffan eller legobacken och slänger sedan om så inte sker. Odramatiskt.

Någon gång i fyraårsåldern började jag tänka att vad smart att köpa likadana strumpor: tappas en kan den kvarvarande matchas med någon annan ensamstrumpa. Köp bara mörka strumpor och slänga strumpor blir ett minne blott. Fiffigt, va!

Det här är ett av de tillfällen då teorin ser strålande ut, argumenten är klockrena och caset håller hela, hela vägen. I praktiken blir det en psykisk utmaning. I torktumlaren ligger nu en ormgrop av ungefär likadana mörka strumpor. Det är det där "ungefär" som är nyckelordet. Jag lyckas aldrig köpa exakt samma sorts mörka strumpor. Nya fempack beblandas med gamla, lite blekta fempack, varav vissa har liten resår, vissa har bred resår, vissa har ett litet distinkt mönster i väven, vissa är helt släta, vissa.... KAAAAFFEEEEEE!

Jag har kontemplerat att skippa den fiffiga mörka-strumpor-teorin och bara ha strumpor med dinosaurier eller fina blå och röda ränder. Till min lilla tjej köper jag röda eller knallrosa strumpor – långt borta från den mörka fyrtiotvätten. Å andra sidan: en tvätt i veckan och strumpansvar mellan fyra och femton ger 572 tvättar. Bara. Även detta ett ändligt nummer.