Bara 7 år med highscore

För ett par år sedan satt jag fler nätter än jag vill erkänna och spelade SVT:s förträffliga webspel Vilse i vintergatan. Allt för att kunna hjälpa min då femårige son, som kört fast i fifunernas berg. Faktum är att jag spelade så mycket att jag, hrmmm, faktiskt tog mig upp på highscorelistan, under namnet Mammafia ...

För ungefär ett år sedan skaffade jag Lego Indiana Jonesdataspelet till sonen, som då fyllt sex. Givetvis fastnade han på olika ställen, och givetvis kunde jag inte hjälpa honom utan att grundligt sätta mig in i även det spelet. Sagt och gjort. Det blev ett antal sena kvällar då jag med hög puls och svettiga händer manövrerade mig igenom ett halsbrytande äventyr efter ett annat. (Ganska snart insåg jag att det var värdelöst att ta sig fram med tangentbordets piltangenter, och beställde ett gamepad). Jag kunde sedan förmedla min visdom och killen klarade sig snart själv.

Här om dagen satte jag mig och spelade tillsammans med honom, för första gången sedan vår gemensamma start. Vilken konstig känsla. Han kunde varenda liten avkrok, varenda mina, varenda nedgrävd skatt. Medan jag valsade runt och försökte orientera mig, byggde han maskiner, klängde omkring på klippavsatser och avvärjde fiender. Ibland var han riktigt schysst och lät mig kasta den nödvändiga dynamitgubben (tre gånger tills jag träffade rätt) fast jag sinkade honom.

– Kommer du ihåg när jag lärde dig hur man gjorde det här ... mumlade jag i ett försök att återvinna lite av min värdighet.

Än så länge har jag ett övertag när det gäller datorn, mer generellt, inte minst eftersom jag kan läsa vad det står i menyerna och i de där dialogrutorna som oväntat poppar upp då och då. Men nu börjar även sonen bli ganska bra på att läsa. Å andra sidan är en hel del av texten på engelska, vilket ger mig ännu några års frist. Jag vill här påpeka att jag ledigt använder en hel drös program för att bygga sajter, klippa film, layouta tidskrifter, redigera till foton. Men frågan är när han går om mig, när det inte längre är jag som lär honom utan han mig. När de gäller en del färdigheter har han helt klart redan gått om. Kanske har jag några år till på mig innan jag är fullständigt akterseglad? Jag funderar på hur gammal bonusdottern var när hon, självlärd, instruerade mig i hur man gjorde lite mer avancerade animationer i powerpoint. Tolv tror jag ...