Overallen är värd en medalj. Den lilla bäverbilden som visar att med det här plagget kan man bli hur skitig som helst, hoppa i sandlådor och rutscha nedför berg utan några som helst problem. Overallen ÄR barn.
Morgonrutin med overall är medaljens baksida. Trång hall, kallt som fanken ute, overallerna hänger och luktar skumt av fukt och smuts; gnäll och skrik och sent ute och de där små benen vill aldrig hamna i rätt overallbyxa och man ser den där reklamen framför sig, den där man möter sig själv i framtiden och man undrar om man kommer bli stående här, i källaren, i vårvintern, med ett förvuxet barn i alldeles för liten overall.
Så en dag sker miraklet. Barnet lägger overallen på golvet. Sätter sig bakom och börjar sakta hasa på rumpan - IN I OVERALLEN! Man står häpen och åser. Tyst, för att inte störa. Stånkande ställer sig barnet i overallen upp och fipplar upp dragkedjan. Änglar går genom rummet. Du vet att overalltiden har en ände. Du vet att den är nu.
Och nästa morgon ser du hur tunt bävertyget blivit på knäna och tänker att nästa år, nästa år då köper vi en fin jacka och termobyxor istället.
Känner du igen dig? Har du några tips? Hur gjorde ni?
Klicka på rubriken och kommentera!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar