Bara 1.148* barnteckningar?

Att få en barnteckning i sin hand, en kärleksgåva på papper, är alltid lika ljuvligt.

Det är det som kommer efter som kan bli lite mer komplicerat: sortering och arkivering.

Ett papper med en barnteckning kan vara värd nästan hur mycket som helst (den allra första huvudfotingen eller ett hjärta med texten TIL MAMA). Ibland betydligt mindre (dagens tjugonde oformliga kludd: "Det är en ägg, mamma!","Oj, den också?").

De flesta teckningar har jag försett med namn, datum och dikterad rubrik och lagt på ett bra ställe. Andra har jag bara tackat glatt för och sedan diskret lagt på pappersåtervinningen, med känslan av att jag kommer att överösas av sådana här alster i resten av livet. Men kommer jag det?

Förskoleålderns enorma produktion avtar med åren sakta men säkert. Runt åttaårsåldern ändrar bilderna karaktär, blir mer avbildande och mindre fantasimässiga, rapporterar vänner med äldre barn. Även kärleksbudskapet, som på något sätt alltid finns där, nyaneras något. Eller som en pappa berättar om sin tioåring: Jag får fortfarande bilder, och då med texter som "Jag älskar dig ibland. Jag hatar dig ibland". En och annan bild verkar man fortfarande kunna få ända fram

tills högstadiet. Sedan säger de flesta föräldrar jag pratat med att det är stopp.

Jag sparar ändå de allra flesta, fast de onamnade, ospännande brukar ryka när jag städar. Och här om dagen gjorde jag faktiskt verklighet av min gamla dröm om en årlig utgallring, där 10- 20 favoriter sparas och klistras in ett album.

Jag har pratat med vuxna som fått ALLA sina teckningar sparade, som suckat åt föräldrarnas hamstrande och slängt rubbet. Och andra som istället vältrat sig i minnena och älskat det. Jag frågade en kille i den senare kategorin om han hade varit lika nöjd med ett mindre urval. Det hade han nog, trodde han. Bara det hade varit RÄTT bilder.

Därför lät jag sexåringen själv vara med och välja ut sina favoriter från i fjol. Treåringen får växa till sig lite först.

Egentligen ingår det i mitt koncept att resten ska slängas. Men där snavade jag på målsnöret. De arkiveras vidare i separat mapp ett tag till. Tills jag samlat tillräckligt mod.

* Jag har verkligen sökt efter en siffra på antalet teckningar. Men det är så olika från barn till barn och från dag till dag. Ibland 20 bilder en enda dag. Andra perioder inget på flera veckor. Och hur länge räknas de som barnteckningar? Jag höftade helt enkelt.

Hur gör ni hemma hos er? Klicka på rubriken och kommentera!