Bara 1 läskodsknäckning per barn

Det fantastiska med att lära sig att läsa inträffar en gång per barn. Och det är lika häftigt och oförglömligt varje gång.

Det kan ske vid olika tidpunkter. Det kan ske på olika sätt. Det häftiga är att det så tydligt är barnet själv som håller i ratten: Vill det inte blir det inga bokstäver. Och heller inget läsande.

Min första kille var väldigt tidig. Det började med SOL och BIL och FOT. Lite långsamt och pö om pö. Sedan var det inte kul på ett tag. Snart läste han själv; galet roligt var det och vi tränade och gjorde trycka-fram-ord-och-läsa i powerpoint och allt som förstagångsföräldrar hittar på.

Min andra kille var också tidig men inte lika tidig, han var väl fem. Han kunde bokstäverna och vi hade tränat lite med sol och fot, men så värst roligt var det inte. Så en fredagkväll lossnade allt. Som en uppdämd fors. Först skrev han PARIS. Sedan gav han sig i kast med EIFFELTORNET. Pennan glödde, vi stod och såg på och blev alldeles upprymda och fnissiga och han bara skrev. Skrev och skrev. VAMPYRENS HALLOWEEN. Kanske inte klockren stavning. Men ändå.

När intresset för att läsa kommer är inte så viktigt. Bara det får komma av sig självt. Bokstäver däremot tycker jag man kan lära dem rätt tidigt. Barn lär sig ju att en bil är en bil och en hund är en hund – då kan man ju lika gärna lära sig att ett "B" är ett "B". Det häftigaste är just viljevågen, att det verkligen är en period av intensivt intresse som det gäller att haka på.